|
23 januari –
NOUAKCHOTT
Vilken natt. Även mitt i natten klarar hon att
klaga på honom. Der börjar bli löjligt.
Dem 2 jävlarna har 2 sovsäckar och istället att ta varsin, har bestämt
frun att binda fast bägge och göra bara en filt. Och dem bråkar
därför att en tar hela filten för sig. Shit! Hon respekterar
inte vår sömn!
Kl 4.30, 5 på morgonen börjar ett annat
helvete. ”Muezzin” tränar för ”Idol”. Problemet är att det finns
fyra högtalare på moskéns väggar. ”ALLAH AKBAAAAARRR!”
genljuder. Det vaknar tupparna. Sen alla moskéer följer med.
Morgons bön i stereo. Ändlös. Åsnorna börjar sjunga också. Sen
en av våra kära ungerska vänner startar hans CB i en tält nära.
Jag är på gränsen att bli tokig.
Jag stiger upp och går ner skriva. Jag skall
bli i fred en lång stund. När börjar livet i värdshuset
beställer jag en frukost. Jag njuter. Skönt att vara ensam för
det.
Marsel, sen Danielle går ner, hälsar på mig
innan åka tvätta sig. Das Fuhrer kommer senare, går bakom mig
utan ett ord. Sen gnäller hon vid Danielle att jag inte hälsade
på henne. No comment. Dem tar frukosten sen.
Vi köper vykort. Jag skriver på de direkt.
Danielle skriver också några. Marcel försöker att rädda glaset
på strålkastarna som är totalt döda efter sand stormen. Jag
fattar nu varför några kör med kartonger på strålkastarna. Helt
otroligt. Cunégonde
gör inte en skit. Hon sitter och väntar. På vad ? Vet jag inte.
I trafiken
Sen åker vi till Malis ambassad för visum.
Kriget i familjen X är på full gas om vägen som vi ska ta. Vi
hittar ändå. Och otur! Danielle har glömt foton ! Tur att det är
hon. Om det hade varit jag eller Marcel skulle vi ha hängts på
en gång. Sen ska vi till posten köpa frimärke och skicka
vykorten. Och familjen X skriver vykorten i bilen. Vi väntar på
dem. Det var för enkelt att skriva på värdshuset när vi gjorde
det.
Nouakchott ser mer ut som en stad med det
finns fortfarande dem folkloriska grejerna. Bilarna som är redo
att ramla i tusen bitar på varje broms tryck, getter och åsnor
överallt. Finns minst 4 asfalterade vägar, nej jag skojar, men
framför allt vid ambassaderna. Folks transport är speciellt.
En lokal buss.
Vi åker tillbaka till värdshuset hämta Danielles foton och sen
hämtar vi våra pass. Och sen miam-miam på samma restaurang som
på kvällen. Det är den bästa sedan vi har kommit i Afrika.
Restaurangen
Sen marknaden. Ensuite le marché. Öppen himmel
först och täckt sen.
Han syr blåa « boubou »
Vi åker till bilskrotarnas område.
Imponerande. Vägar och vägar, i sand, av små affärer, alla
specialister i Mercedes och Toyota. En chef, i blå ”boubou”, med
fötterna på bordet och en gäng slaver. Skrotar överallt.
Ja, den körs...
Vi ska hos Ali, en vän av Cunégonde. En
vedervärdig människa som ser ganska falsk ut. Han säger till en
av sina slaver att leda oss till en av de Gudfar av bilskrotar.
Cunégonde behöver spöar för hennes bil, jag behöver ett
speciellt rör till luftfilten. När jag hör priset, bestämmer mig
direkt att göra utan. Hon prutar och tycker att hon gör en bra
affär. Men hon sänker mig och säger till gubben att det var rätt
priset på det jag behövde, det var nytt, etc…. Dumjävel! Han har
fullt på hyllan bakom honom med samma rör!
Kardanspecialisten
Vi delar ut flip-flop. Mauretaniskarna kommer
som fluggorna på bilen.
Vi åker tillbaka till Ali, där en av sina
slavar byter spönar på Cunègonde bil. Vi köper grejer för att
försöka göra nåt för strålkastarna.
Vi fortsätter med flip-flops utdelning. Dem
bli skit glada. Jag ser en gäng små barn, barfota. Jag ger
flip-flop. Dem är på nirvanan, nästan hysteriska.
Bilmekanikern
Det är varmt, klabbigt, vinden blåser lite.
Klockan är 16.30. Fuhrern har haft speed hela dan därför att hon
vill att vi ska till hamnen kl.17 när fiskarna kommer tillbaka.
Det är OK, vi har gott om tid. Men NEJ!!!! Hon vill till
värdshuset först. Hon vill byta kläder ! Och då tvättar hon sina
kläder. Vi väntar på henne.
Danielle skriver färdigt sina vykort så
länge.
Vägen till hamnen, högra sidan. Lyxigt men
ingen bor där.
Vägen till hamnen, vänstra sidan...
Vi är på hamnen vid kl. 17.45 – 18. 95% av
båtarna har redan kommit. Mycket folk. Män går mellan båtarna
och säljplatserna med lådor på huvet. Ibland ramlar en fisk och
barnen slår varandra för att få den. Ibland stjäl dem direkt i
lådan.
Dem tömmer lådorna direkt i back av bilarna.
Plötsligt startar en Renault R12 som en bomb, bagageluckan
öppen. Finns lådor av fiskar överallt.
Fiskar överallt
Hopsan, Snabb leverans ! Fullt !
Sen tillbaka till värdhuset.
Kanske borde jag åka till frisören
Marcel och jag jobbar på strålkastarna men det
är faktiskt meningslös. Dem är döda. Cunégonde skickar Danielle
dela ut flip-flop omkring. Och hon kommer kolla hur gör Marcel
med en cigarett i läpparna.
När Danielle kommer tillbaka måste hon åka i
köket laga pasta och fisk som dem köpte på hamnen. Nàh kommer
och förklarar att han fick låna pengar för att köpa mat till
getterna och dromaderna.
I köket får vi smaka av de senegaliska
anställda en dryck, bisap, från hibiscus blommor. Jag skulle
gärna ta en öl men i Mauretanin, omöjligt att köpa. Islamisk
republik.
Värdshusets terrass. Vi sover uppe.
Sen dusch och mat. Nàh käkar med oss. Jag rör
inte fisken sedan Nouadibou och lukten. Sen jag diskar och vi
spelar kort, men jag har ingen lust.
Ett par unga schweiziska pratar med oss och
borde följa med oss till Bamako om dem hittar ett sätt att fixa
pengar. Ingen bankomat här. Men Cunégonde säger, akta, vi
sticker kl.9 max.
Senare, när jag skall vara ensam med paret
skall jag förklara att det är säkert att kl.10 vi är fortfarande
här. Roliga schweiziska. Dem käkar en ost fondue på kvällen. Dem
kom med egen ost!
|