21 januari –
NOUADIBOU
Jag vaknar tidigt och går ut ur tältet. Efter
2 steg blir det anfall på mina näsborre. Det luktar äckligt
fisk. Jag gömmer mig i bilen. Jag skriver men måste öppna dörren
ibland. Jag håller på att lägga på sanden det lilla jag åt på
kvällen. Ohållbar !!!! De andra stiger upp så och så. Vi tar
frukost och pratar med de pensionära. Jag fixar min chech på
näsan som en halsduk för att slippa fisklukt. Vi får veta att en
av de gamla har ”shootit” en dromedar på kvällen innan. Han ska
tillbringa hela förmiddagen på polisen. Ägaren vill ha massa
pengar. ( Djuret har bara ett brutit ben) Vi bestämmer med de
gamla att vi skall åka plocka musslor på början av
eftermiddagen. När alla pratar kommer Hassan, en hantverkare som
tjatar på Danielle och jag. Han vill att vi kommer kolla på hans
butik. Han klarar och vi ska lämna en handfull av ougouya mot
några av sina grejer. Hans fru och hans dotter kommer in. Tjejen
är as snygg. Dem följer med till bilarna och vi ger flip-flop
och gosedjur.
Sarah, Hassans dotter
Hassan
Nàh kommer och vi sticker i stan. Jag hade
sett lite under natten men under dagen är det hallucinerande!
Finns bara en gata som är asfalterad. Bilarna går på 4 linjer, 2
på asfalten, 2 på kanterna i sanden. Mitt i bilarna kommer
släpvagnar med åsnor. På kanterna finns massa butiker som säljer
allt och vad som helst. Massa däckar.
Frågan om bilarna, är det helt tokig. Man
fattar inte hur några bilar kan fortfarande köras. Några har
inte en kvadrat millimeter som inte är rostig eller bombad.
Dörrarna, när finns, ligger på asfalten, ingen strålkastare. Och
alla tutar för att visa att dem är taxi!!!
Vi går till polisen för att förlänga våra
visum och sen växla pengar på svart marknaden. Sen ska vi till
marknaden. Otroligt. Små allén med plåttak, där man hittar bara
skit tycker jag. Nàh sticker hämta våra pass. Förutom massa folk
bor på gatorna geten. I totalt frihet. Dem äter allt utom gräs!
Utan dem skulle vara staden en riktig sopptippa! På storagatan
finns ett apotek varje 20 meter. En dag öppnade en man ett
apotek, han blev rik, då alla öppnade apotek! Man behöver inget
betyg eller kompetens! Som med körkortet. Dem som har det har
köpt det. Staden har bara en stor industri. En järngruva. Den
har betalat en stor kampanj för att informera om AIDS. Ganska
bra gjort. Aldrig sett sånt i Europa.
Vi drar tillbaka till campingen när Nàh
kommer med våra pass.
Möte på gatan
Andra möte
Det är början av eftermiddagen. De gamla
väntar på oss. Men först vi ge flip-flop, kosmetiker och barn
kläder till Nàh. Sen kör Cunègonde honom hem. Under den här
tiden kommer tillbaka den dromedars mördare. Han fick betala en
tusen lapp och försäkringen betalade också en tusen lapp. När
Cunégonde kommer tillbaka åker vi till stranden för att plocka
musslor. Vi kör längs efter Atlanten, förbi båtarnas kyrkogård.
Vi skall stoppa dit när vi skall åka tillbaka. Musslors strand
är lite längre. En stor strand av sand med sen en barriär av
klippor. Dem snälla djuren ligger här.
Marcel, Danielle och jag börjar plocka. Jag
tar 3 ganska OK. Men Cunégonde skriker på mig : ” Dem är för små
!!!” Då har jag 2 val. Slänga dem 3 musslorna direkt på hennes
ansikte eller slänga dem tillbaka i havet. Jag väljer den här
lösningen. Dem djuren har inte gjort något elak och jag vill
inte vara omänskligt med dem. Oceanen rör mycket och efter 5
minuter är jag totalt blött. Musslorna är giganteska! Man kan
säkert åka pulka i eller surfa på vågorna! OK, jag överdriver
kanske lite, men dem är stora som en hand! Vi kokar musslorna,
och efter att ha ätit 3 stycken är jag mätt. De gamla börjar
plocka när oceanen har gått lite ner. Cunégonde blir jobbigt och
jag behöver isolera mig en stund innan att explodera.
Jag tänkte hitta ett jobb i Nouadibou. Men
kamels vakt eller gets vakt är ganska vanliga. Då ska jag bli
musslors vakt! De gamla fyller 3 hinkar med med musslor och
sticker. Vi åker en stund senare och stoppar på båtarnas
kyrkogård. Imponerande. Tiotals cargo, super-tanker, fiskbåtar
ligger några meter från stranden, totalt rostiga. Stranden själv
är bara soptippen.
Här bor människor......
Back to the camping bjuder oss de gamla för en « aperitif-musslor ».
Det är gott med en pastis och kallt rosé vin! Bra stämning fast
Cunégonde passar Marcel. Nästan att han inte få prata med folk
om hon inte är i närenhet. Nàh kommer. I Mauretanien äter dem
inte musslorna. Han får smaka och tycker det är gott. Vi
försöker övertyga honom att öppna en restaurang ”musslor-pommes-frites”.
Vi är säkra att det skulle funka kanon bra. Jag funderar för att
komma tillbringa 3 månader för att hjälpa honom att starta. Men
man säger det när man är lite berusad. Som Cunégonde pratar med
Nàh ramlar Marcel i rosé vin och han börjar bli varm. Me too. Vi
är sista. Famijlen X börjar bråka. Marcel går lägga sig ute
bakom tältet. Danielle och jag tar Das Fuhrer och förklarar att
vi börjar tröttna på hennes attityd. Men hon vänder grejerna och
säger att allt är vårt fel. Hon är ängeln, vi är demoner!
Danielle och jag försöker prata med Marcel men han orkar inte
mer med hans fru. Hon ska lägga sig med honom ute och hela
natten ska dem tjata på varandra. Danielle och jag går lägga oss
i tältet. Jag somnar ganska snabbt. Danielle ska lyssna hela
natten familjen X bråk. Och skall säga att Cunègonde är otroligt
oärligt. Skit i.
|