7
Pierre i Afrika - del 23  

3 Februari –  SEGOU – BAMAKO – 25 mil

 

Jag vaknar ganska tidigt. Jag går ut och ställer mig mot bilen med en cigg. En kille, stil berg av kött, kommer ut från disco, ganska berusad och aggressiv. Han närmar sig mig men jag fattar inte precis vad han säger. Det irriterar lite honom. Jag flippar lite. Jag sticker fort i hotellets reception. Denis bjuder på en kaffe. Den svarta Herkules ute har otur, punktering på hans bil. Det tvingar mig att stanna längre i receptionen. När han äntligen sticker tar mina musikinstrument till bilen. Jag ger mina vattendunkar till Denis, han skall säkert hitta något att göra med, och byrås papper som jag har kvar. Och sen tar jag farväl.

Sedan har Denis skrivit till mig. Han undrar om jag gick lite vidare i min spaning av investering för hans projekt.... Han skulle vilja också att jag hittar en snygg svensk tjej för att väva ett uppriktigt och bestående vänskap. Han skulle önska att hon är mellan 22 och 25 år, att hon åtminstone kan prata lite franska för att hjälpa dialogen och att hon gillar Afrika!!!!!! No problem Denis!!! Jag fixar detta! Jag hittar inte för mig men jag fixar för dig ! Dessutom är jag mindre begränsad om åldern!

 

Hotellet

 

Innan att åka köper jag balafonerna för Danielle. Fortfarande samma pris.

 

On the road again. Vilken stund! Neuroner i sylt, fötterna fulla av sand, torra och snoriga näsborre, och köra genom att undvika getter och åsnor! Toppen! Jag är riktigt smutsig och har lust att slänga mig under en dusch.

Resan är lugn. Bara att gas-oil nivå sänker snabbt. Plötsligt trafiken stoppar. Mopeds olycka.

2 allvarliga skadade. Men det kunde ha varit en hel familj på moppen. Mannen, frun och bebisen hängande på ryggen.

När jag kommer fram Bamakos ingång är gas-oil nivå jättelåg. Äntligen hittar jag en bensinstation. Men omöjligt att öppna luckan. Flipen! Killar hjälper mig men det går inte. Jag försöker med bils nyckel. Den går sönder. Shit! No future! Det gör detsamma. Jag fortsätter när jag får veta att jag egentligen är i Bamako. Jag tror att jag har kört vilse. Jag parkerar på kanten av en lång aveny som jag tror är den som leder till Youssoufs hus. Och nu Mercedesen krånglar. Som i Madrid. Den där länken för att gasa. Det är skitvarmt ute, men riktigt varmt menar jag. Jag skickar en sms till Danielle men dem är i stan. En man stoppar. Jag undrar om han kan ringa Youssouf med hans mobil. Youssouf fattar var jag är och säger att Amadou ska komma ner vid en bank 100 meter längre. Jag lagar bilen som jag kan och åker. Och bingo! Vid banken känner jag mig igen. Jag måste svänga på vänster sen på höger och jag är i Youssoufs område. Jag hittar huset, ringer på dörren. Amadou öppnar portalen och jag parkerar bilen i gården.

Det finns folk. 2 par pensionär, Gilbert och….., Robert och Jocelyne, och PM. Dem har också kört bilar från Frankrike. PM gör bara det i livet. Och han hyr huset med Youssouf.

Lite obehagligt. Dem sitter vid bordet och väntar på Youssouf för käka middag. Amadou ligger på sängen ute. En kall öl och jag lastar av bilen. Dem bjuder mig på mat men jag tackar nej. Bara ett glass vin. Det är så läge sen. Youssouf anländer och dem äter.

När Amadou ser mina musikinstrument illuminerar han sig och kommer han. Han provar. Jag frågar om balafonen är OK och svarar ja. För kora däremot svarar han ingenting. Hum….. Jag ger till honom solglasögon som jag har och de 2-3 flip-flops par som jag har kvar.

Jag ger sen bils nycklar och dokument till Youssouf. Han betalar mig färdig. Nu är det gjort, är Mercedesen inte min längre.

Jag sätter mig en stund vid bordet. PMs mobil ringer. Det är en kille som han träffade på vägen, Frank. Han ringer på dörren 10 minuter efter. Han har en gammal Mercedes. Youssouf pratar direkt business och 5 minuter senare är affären klar.

Jag försvinner en stund under duschen. Vattnet är kallt men det är en njutning ändå.

Senare PM säger att han kör i stan. Jag ska med honom. Frank följer med i hans bil. Han sover i ett värdshus i Kita, Bamakos ingång. Han skall stanna där borta den här natten och skall förena sig med oss i huset imorgon.

Vi ska till baren där vi åt när vi kom första gången i Bamako. Genial! Tjejerna som jobbar här är ass snygga. Ölen rinner. Den gamle som gav mig batteri kommer en stund med hans flickvän, en flicka ungefär 20 år. Dem har säkert 40 år skillnad. PM säger att ingen är chockerad här. Afrika! Och han börjar ragga en av servitörerna, nyanställd. Eftermiddagen rinner så, ganska cool. Jag får veta att Franck har bott i samma kvarter där jag tillbringade min ungdom på samma tid. Och att sen var han bartender i den brasserien där jag brukade åka. Världen är liten. I alla fall PM och Franck är astrevliga. Vilka bra människor.

PMs mobil ringer igen. Den här gången är det 4 unga killar med 2 skåpbilar inredna som husbilar som PM också träffade på vägen. Vi åker mötas dem i Bamako och Franck sticker tills hans värdshus.

Vi kör sen till huset med dem 4 unga. Massa folk, kul. Iskallt mottagande från Cunegonde men jag är glad att se Danielle. Lite aperitif, sympatisk.

På kvällen ska alla till en restaurang utom familjen X, Danielle och Gilbert. Jag bestämmer då att vara socialt och att stanna med dem. Vilket fel! Bättre om jag hade åkt med de andra. Skit jobbigt. Likvaka kväll. Det pumpar mig. 4 dagar utan dem var en njutning. Alltid samma diskussioner, om bilar, minne av små äventyrare. Danielle har blivit som jag. Tyst, hon lämnar den sjuka  i sina yror. Vi kollar ofta på varandra på gränsen att explodera i skratt. Jag tar öl efter öl. Inte att jag är törstig men bara för att provocera hennes majestät.

Och som hennes majestät är trött ska alla lägga sig. Familjen X påminner mig om grönsaker. Dem lägger sig i det stora rummet. Gilbert ska till hans sovrum. Kan inte säga att jag tycker speciellt om Gilbert men som kvällen var skulle jag ha tagit Juliette Binoche för en tonfisk. Dem pensionär och Youssouf kommer hem. 

Jag stannar en stund i köket och skriver. Sen hittar jag ett lite rum med massa skit i och lägger jag mig på min sovsäck.

 

Amadou