7

Mönsterås Bluesfestival 2012

 

Mönsterås Bluesfestival lyckades även i år att uppfylla våra förväntningar. Allt var på sin plats, stämningen, bra band, vädret, härliga blues-fränder, party. Vad mer kan man önska...? Jo, kanske några riktiga överraskningar som får en att tappa hakan, jag tänker t.ex. på de belgiska banden som vi blev bortskämda med under några år. Men fyra fetingar till knappar är inte dåligt heller.

 


2012 skulle inte li något undantag. Det numera klassiska stoppet på Central-caféet i Åseda med den lika klassiska räkmackan får man ju bara inte missa.

 

 

Pustar ut i den soliga parken efter den långa resan.


Vi bodde lika ståndsmässigt i år som många år dessförinnan...

 

Vår enkla festivalboning.

 

 

 

Våra hang-arounds utrustades med låne-tröjor.


Mickey & Lefty feat Chef imponerade på oss i Åmål 2011 så det här ville vi gärna lyssna till på nytt. Det lyfte inte lika bra som i Åmål men var kul ändå. Kanske trivs bättre med att spela i gamla avkristnade kyrkor...?

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var kul att se John igen. Undrar vad han gör på bilden? Putsar kanske sin M3-knapp...?


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Simon Mårtensson skulle inte bara vara med och lira med PLB utan hade en annan uppsättning på gång också, HLS tror jag det var... (kan det vara en datagubbe, de brukar älska trebokstavsförkortningar)


Pelle, the man, i strålkastarens sken.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Anita laddar upp med en korv innan MBB


Konstigt att man aldrig tröttnar på Mönsterås Bluesband, man har ju hört dom ett otaligt antal gånger nu, men tröttnar det gör man INTE.
Trivs gör dom på hemmaplan också, säker etta, behöver inte ens gardera.


 

 

 

 

 


Janne Shaffer Bluesband hade vi hoppats mycket på. Jag gillar mycket av vad denna gitarrfantom har gjort och nu såg vi verkligen fram emot vad han kunde göra med bluesen. Stor besvikelse! Han började med att säga någonting om han såg det mesta som blues och sedan drog han igång med sin vanliga stil. Det var absolut inte dåligt men vi hade ju hoppats på lite blåa toner från mästaren (bedömningen hade varit annorlunda om våra förväntningar inte varit blues).

 

 


 

 

 

 

 

Äntligen lite av en käftsmäll! Vi var lite förberedda men blev positivt överraske ändå. Joanne Shaw Taylor rev igång med det värsta trycket utan att be om ursäkt en enda gång! Najs!
Det enda som var lite surt var att vi blev ganska lomhörda på köpet...

 

 

 



En väldigt svårfotograferad dam (kan man säga dam om en kvinna i denna ringa ålder?), hon var inte still en enda sekund...

 

 

 

 

 

Jarre blev VÄLDIGT exalterad!

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

Hade jag varit gitarrist med en liknande kalufs så hade det få bli någon form av tofsar....

 

 

 

 

Låtlistan, som Pelle (av någon konstig anledning) fick efter giget, helt utan påtryckningar.


 

Nästa höjdpunkt var Rich Harper (jo, vi tog en bärs när Patricia Page lirade). Lite Hendrix inspirerad blues av bästa klass. "Hett, skitigt, rått och svettigt" sade man om ett gig i Finspång för ett tag sedan, det är bara att hålla med.

 


Rich var 40 bast då han satte ihop sitt första bluesband.

 

 

 

En varelse från John Bauers värld eller en skugga av Zappa...?

 

Mild i blicken...
Sverige lär vara Mr. Harpers andra hemland så det var väl kanske någon landsmaninna han fick syn på...?

 

"Mr Harper borde haft en stylist" vad det någon som yttrade i sällskapet då personen i fråga såg hans fotbeklädnad. Jag tycker INTE att det är obligatoriskt med Python-Boots bara för man lirar blues, fråga Roffe Wikström...

 

 


 

 

 

 

 

 

Feeling...

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

Honey Boy Slim & The Bad Habits (vem kommer på alla bra bandnamn, själv har jag spelat med "Rigor Mortis Blues Band") var nästa skalp att ta. Fullt ös medvetslös, kanske man kan sammanfatta det med. Alltid kul att Se Jacob Steinwall gå lös på grejorna. Svårt att stå still och svårt att dela ut mindre än fyra knappar (undrar om han leder med detta samanlagt...?)

 

 

 

 

 



Skogshuggaren till höger om Jacob är broder Josef (inte att förväxla med broder Jacob)

 

 

 

 

 

 

 

 

Stabilt basspel av Sven (som vanligt)


 

 

 

 

 

 


 

Lite surt att jag inte fick någon bild på honungspojken själv bakom trummorna men avstånd och rökmaskiner försvårade detta

 

"Enkel" bluesfrukost innan lördagens åtagande skulle ta sig ans.

 

 

 

SCB:s (Scandinavian Blues Contest) första scen besattes av Pelle Lindberg Band, en rutinerad sättning med många spelningar bakom sig. Säkert många förhandsfavoriter men det skulle visa sig att mycket kan hända en "tävlingsdag" i Mönsterås. Pelle och hans gäng gjorde oss inte besvikna på något sätt utan levererade efter förväntningar.

 

 

I reflexen: Snea figurer från juryn :)

 

Pelle him self


Simon Mårtensson har imponerat förut och det bästa av allt är att han fortsätter sitt inslagna spår.

(I bakgrunden läser Zappa manualen och förstår att han kommit rätt)

 

Ganska tätt med folk från första ackordet.

 

Det skulle visa sig att Pelle Lindberg Band vann hela tävlingen till slut! GRATTIS!
Det var jämnt, fruktansvärt jämnt, men med en ganska oenig jury kunde man ändå konstatera att PLB blev årets vinnare.

 

Juryn (jo det saknas en gubbe, men det var han som höll i kameran). Denna samling musiktyckare var härligt oense om utgången på årets tävling. Härliga diskussioner och ivriga kommentarer gör att årets juryn får (givetvis) fem knappar

 

 

Claudine dokumenterar noga...


 

I liten ålder skall man vara rädd om öronen (kanske även som vanlig "gobba-jävel", men man lär sig långsamt som 50+-are)


Clarksdale Express lyfte aldrig riktigt och plockar bara ner två knappar.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Zappa viskar rara saker i Claudines öra som INTE lämpar sig för små barn.

 

JC Blues tyckte jag var jäkligt bra. Kanske lite trevande men den pumpande orglen hissade upp bandet till en treknappare. Lite Bucker T and The MG:s stundtals. Me like!

 

 


 

 

Vi hade hoppats mer på Sweet Jessi & The Blue Grapes. Det var påklistrat käckt och stundtals helt utan känsla. Värsta slaktningen var då de körde "I Just Want To Make Love To You" (en favvis-låt) och uttrycker i sången var "var har du ställt toaborsten, gubbe!", Sorry men det vi hörde ger inte mer än en halv knapp.


Det var Tjo och Tjim vid Hometown Mojos scen men det blev inte mycket mer än så. Spräckt ljud gjorde det omöjligt att bedöma bandet helt rättvist men jag tror inte det hade gett så mycket mer är en knapp ändå.

 

 

Ibland var det viktigare att sälja plattor än att leverera musik. Kanske dags att byta fokus...?


 

 

 

Kyrkogården var välbesökt, som vanligt.

 

Nu skulle det bli lite roligare igen. Little King från Uppsala besatt scen 6 (kanske den bästa scenen). Här var det härlig stämning, bra musik och skön publikkontakt (något som juryn skall ta i beaktning).
Little King överraskade mycket positivt och blev festivalens nästa "käftsmäll". Extra kul var att bandet blev publiken favoriter i SBC:s tävling vilket innebär att vi får njuta av grabbarna nästa år också. Jag lovar att det var mycket diskussioner i juryn om ettan och tvåan, KUL! :)

 

 

Emanuel Åström


 

 

Matte Gustafsson

 

 

Härliga blues-tolkningar med go känsla.

 

 

 

Zappa och Claudine "fikar"

 

 

 

Soulmate.  Indisk blues har alltid intresserat mig (?) så detta tyckte jag skulle bli kul och det blev det också men inte på det sättet som jag förväntat mig. Skitbra blues men inga direkta Indiska inslag (som jag hoppats på)



 

 

Pelle dokumenterar. ALLTID!

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 


Förra årets vinnare av SBC, No Possesion Blues, skulle göra två spelningar på lördagen. Den första var ett akustiskt gig som var skitkul, annorlunda och najs i största almänhet. Sammantaget är det lite svårt att ge en rättvis bedömning men en fyra blir vad vi sprider ut.


 

 

 

Många glada fans i publiken.

 

Synd att man inte plockade fram trummisen på scenkanten i den akustiska delen.

 


 

 

 

 

 

 

 

 


Snyggt!

 

Publikens val får pris på scen. Grattis!

 


The Crazy Hambones från större delarna av Europa var det sista bandet som vi lyssnade till. Inte alls dåligt...




Detta innebär att vi endast lyssnade till vissa band på avstånd (puben) eller medvetet valde bort någon. På senkvällen blev det också väldigt kallt så något band försvann på grund av kylan.


 

 

 

 


 

 

Denna fot får sätta punkt för 2012 års upplaga av Mönsterås bluesfestival.