7

Åmåls Bluesfest 2010 - fredag

 

 

Några bilder från förödelsen med den nedbrunna hamnterminalen. Det måste varit en traumatisk händelse för de som blev drabbade.

 

 

Rost är vackert.

 

 

 

 

 

Bland det bästa med Åmåls bluesfest är att man kan käka frukost och samtidigt njuta av Svante och Filip. En suverän kombination.

 

 

 

 

 

 

 

 

Inte dåligt att ha T-Model Ford och Cadillac John i publiken. T-Model lirade luftgura på sin käpp när det var som bäst.

 

Årets jam på XO:s bakgård styrdes i år upp av Broder Blues, a.k.a. Zappa.

 

Fredrik Nyström

 

 

 

Mycket att hålla koll på...

 

Sven dök upp titt som tätt på scenen

 

 

Pelle solar sig i glansen helt omgiven av damer. Vissa har det bättre än andra.

 

 

 

 

 

 

Hasse var i högform och presterade tillsammans med sina medmusikanter det bästa jammet.

 

Han har stil, den pojken...

 

 

Två minuter kvar...

 

Varmkorvspojkarna klev också upp på den öppna scenen

 

 

 

 

 

Jonas och Helene klev också upp på Zappas öppna scen. Riktigt bra röj, alldeles för kort dock. Vi hade gärna hört mer av denna uppsättningen.

 

Arvid Hill på klaviatur.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Jesus Baby såg och hörde vi för lite för att kunna bedöma dem rättvist. Kanske inte riktigt vad vi hoppats på.

 

 

 

 

Förstärkt rytmsektion med färgglada Foppatofflor

 

Baba Richie & The Rags lirade utanför konsthallen. Ett fantastiskt gig som avslutades med en version av "On The Road Again" som vi tar och sparar djup in i våra hjärtan.

Full pott!

 

 

 

 

 

Cool musik kräver cool publik...

 

 

 

 

 

 

 

Och så lite rundgångstoner! :)

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Det var mycket party hos Jonas och Helene...

 

Fredagskvällen startade vi med Sharpnotes, ett ungt band från Stockholm. Ett helt ok gig som plockar hem tre knappar.

 

 

Magnus Olsson, trummor

Mattias Lindström

 

Verner Westlund, sång och Carl "Greger" Greder, bas.

 

John Bernström på sliten gitarr

 

 

 

Kvällen fortsatte med legenden T-Model Ford (eller James Lewis Carter Ford som han egentligen heter). Denna 90-åring har en hel del vilda saker bakom sig, han har t.ex. suttit inne för mord en gång i tiden. I dag känns det dock lite uddlöst och inte riktigt spännande. Man kan ju inte ge en legend som dessutom givit ut sina plattor på Fat Possum mindre än en trea, men det blir en svag sådan.

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Kirk Fletcher tillsammans med Norska musiker var nästa artist som steg upp på scenen. Ingen dålig gitarrist men det kanske inte lyfte hela vägen.

 

 

 

Iver Olav Erstad, grym på Hammond.

 

 

 

 

Mountain Men, en duo från Frankrike var en trevlig bekantskap. Här svängde det på ordentligt.

 

 

 

Mr. Mat

 

Barefoot Iano

 

Nej då, det lät inte illa. Det var nog bara något hår i örat som växt på fel håll.

 

 

 

Ulf Sandström fick ta emot Åmåls Blues Fest Award.

 

Nisse talade till folket...

 

...folket lyssnade och mös.

 

Ulf Sandström filmar sig själv och Nisse. Hoppas filmen blev bra.

 

Sedan var det dags för Stefan att leverera lite dansvänlig blues tillsammans med Jump 4 Joy. Inte vår stil direkt...

 

 

 

Dansades gjorde det...

 

Tajm för pop-corn

 

 

 

Nisse dök upp och tog ett snack...

 

 

...ja han tog en korv också

Tail Dragger var mer i vår smak. Gott stomp och lagom hes bluesröst.

Mer om Tail Dragger här