M3 hade även i år två juryplatser i Scandinavian Blues Contest. Första bandet vi hade att bedöma var Bluedrops. Vi blev inte helt övertygade av bandet, man skall dock ha i minne att vi hörde deras första låtar och att de kanske inte var helt uppvärmda då. Vi unnar dem en knapp i alla fall.

Nästa band som fick vår uppmärksamhet var Just Started Rolling från Lindesberg. Det här lät för de flesta av oss väldigt bra. Skitig blues när det svänger som bäst. Jag är övertygad om att detta hade blivit det segrande bandet i SBC om det inte varit för den uteblivna publikkontakten (steg 1 är kanske att vara vänd mot publiken). För min egen del räckte det långt med musiken men jag vet att det inte BARA är det som skall bedömas. Fyra feta knappar får de i alla fall.

 

 

Det här ville man ju gärna höra mer av så givetvis inhandlades plattan. Tyvärr var det något knasterljud i bakgrunden på mitt exemplar som gör den mycket svårnjuten.

Om de här gubbarna kollar på fyra Åsa-Nisse filmer (gärna i sträck), lär sig vad Sten Broman menade med Kontrapunkt och flirtar lite mer med publiken kan de gå hur långt som helst.

The Bad Sign Bluesband skulle visa sig stå som segrare i årets upplaga av SBC. Vi tyckte det lät lite väl högt ett tag (hellre högt än bra) men det visade sig senare att bandet hade stor nyans och många stängar på sin lyra. Bra jobbat! Värdiga vinnare!

 

Granskande jurymedlem som säkert fick en och annan musiker lite skakis. Jag ber om ursäkt för detta, tänkte inte riktigt på det...

Tobias Adolfsson - bas, Jan Andersson - trummor, Anders Kempe - piano och orgel, Rikard Mårtensson - gitarr och sång, Stanley Nilson - gitarr och sång

Längst upp på Storgatan fanns Mike and his Swamp Indians från tassemarkerna utanför Jönköping. Många gillade det här bandet stort och de fick en hel del röster i juryn, vi var något mer tveksamma men de samlar på sig några knappar i alla fall.

 

 

Vi tog en paus, en alltför kort en, från juryn för att lyssna på Michael K´s Rumble Pack. Här svängde det på ordentligt, precis som vi hade förväntat oss.

 

Blue Strangers får gärna förbli främlingar för oss. Ett gott gäng gubbar som säkert trivs och har kul  med att jamma i gillestugan men kanske skulle de hålla sig till just det. Hade gärna jammat med någon gång...

Vi delar ut en halv tröst-knapp trots allt.

 

Highway Blues var en överaskning för oss. Detta var det bästa vi sett av bandet så här långt, det bådar gott inför framtida möten. De som såg första sessionen var mer imponerade än vad vi var som såg den andra. Rytmsektionen kom ur balans ett antal gången och sabbade helhetsintrycket en hel del. Vi ger bandet tre knappar (med liten tvekan) men det kunde lätt ha blivit fler om det hade varit tajtare i andra setet. Nu ser vi fram emot nästa gig med Highway Blues och hoppas att den uppåtgående trenden håller i sig.

 

 

Highway Blues hade mycket publik och sålde slut på alla plattor de hade med sig. Respekt!

Hasse, alltid lika urbota cool.

Armadillo Blues valdes 2009 av publiken som deras favoriter, för övrigt våra favvisar också, och fick lov att äntra Sparbankscenen detta år. Det blev också det år som m3 kompletterade bandets knappinnehav för att utökas till även Kent och Jesper. Vi förstod inte riktigt i fjol hur viktiga dessa gubbar är i kompet för att lyfta fram Stefans gitarrspel.

 

Bandet var nästan på gränsen till övertända och det märktes att de tyckte det var kul att spela inför en av landets största, och bästa(?), bluespublik.

Så här beskriver sig Armadillo själva:

"Det mysiga bandet med den mysiga musiken. Blues på småländska. Fett med mycket gung."

Ja, vi håller med...

 

Här kan man lyssna till bandet.

Kurande festivaldeltagare under festivalens enda, lilla, regnskur.

 

Efter detta var det dags att åka "hem" för att ladda inför kvällen.