7

Gläntan i Anderstorp 2009-08-01

 

Gläntan är mysigast! Så är det!
Få bluesarrangemang kan göra sken av att det kan bli mysigare än vad det är i Anderstorp när det är dags för "Gläntan Backyard Blues & BBQ" i Blues For Fun:s regi. Goa människor, avslappnad stämning och man är dessutom omgiven av RIKTIGA smålänningar, hela tiden. Härligt!

Tillställningen som sådan kammar hem hela fyra knappar.

 

 

Vi dök upp något försenade till Gläntan på grund av några långsamma pizzabagare i Anderstorps "centrum". När vi anlände var det lite jam-session som stundtals lät riktigt skönt.

 

 

 

 


 

 

 

 

Bröderna Wallin underhöll i pausen, riktigt kul!

 


 

 

 

 

 

Jens myser när han fick dottern med sig på bluesfestival. Hip-Hop:en är död! 

 

 

Storebror och lillebror (jag undrar just vem som är vem) Wallin...

 

 

Denna brodern såg mest bluesig ut denna kvällen! En Blues Brother, kan man kanske säga.

 

 

Mintgrön gitarr, knappast bluesigt men musiken som strömmade igenom den var definitivt blues.

 


 

Sen var det lite av öppen scen igen. Trångt med gitarrer och mycket vilja.

 

 

En som ville RIKTIGT mycket var Tom Chesterson, eftersom han inte hade något eget band att sätta på scen denna afton.

 


 

I'm a meeeean son of a bitch  

 

 

 

 


 

Jammet pryddes också av munspelare av klass.

 

 

 

 


 

Mysig bassist, i form av Hasse Johannesson, gungade på som vanligt.

 

 

Per Wallin

 


 

 

 

 

Fredrik Eurén

 


 

Sedan var det då dags för ett av de band som vi sett fram emot att höra denna kväll, Armadillo Blues. De gjorde väldigt bra ifrån sig trots att kanske koncentration och fokus var någon annan stans för Jesper Hedegård vars fru höll på att föda han 12:e(?) barn (kanske dags att skaffa en hobby).
Fyra knappar får det bli!


 

 

Det var inte bara vi som gillade Armadillo.

 


 

Unga fans "trängdes" vid scenen.

 

 

Stefan Bergstrand, en av våra få knappbärare.

 


 

Mysigt sa Bill. Mysigt var ordet sa Bull

 

 

Det behövdes två vakthundar för att bevaka Frida (Jens dotter), en chäfer och en fransman...

 


 

Partystämning framför scenen

 

 

Kent Johansson lite bakom...
...trummorna alltså.

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 


 

Luftgitarrerna var mycket välstämda, och många.

 

 

Pierres gästande systerdotter freakade loss med sin kompis. Publiken får fem knappar.

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

 

Blues with a feeling

 

 

 


 

Jesper hade lackat om sin bas. Han tyckte säkert det blev bra. Jag tyckte den mattsvarta varianten var bra mycket bättre.

 

 

Presenning som fungerade som snygg fondtapet bakom Stefan.

 


 

Koncentrerade miner...

 

 

...och igen.

 


 

 

 

 

Rörande musik... Slide-rörande.

 

 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 


 

 

 

 

Wallins Blues var nästa band. Jag kan tycka att de  inte var lika bra som den gången i Mönsterås men tre knappar plockar de hem i alla fall.

 

 


 

 

 

 

 

 

 


 

Fredrik Eurén på trummor.

 

 

 

 


 

Sist, men inte minst, denna kväll: Hot Dog Taylor. Vi har nu sett dem otaliga gånger och förhoppningen att få höra och se något nytt var väl inte särskilt stor. Tji fick vi!
Lite nytt låtval och ett underbart slut får oss att hastigt slänga till dem fyra och en halv knapp, den sista halvan bara för Mickes sorti med en go version av Hey Joe


 

 

En bistert fokuserad "Large"

 


 

PG var på gott humör ända tills Micke övertalades att spela Hey Joe, det föll inte i god jord hos PG ;-)

 

 

 

 


 

Micke K

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

 

 

 


 

The bells, the bells!

 

 

 

 


 

 

 

 

 

 

 

Ja ja, det spelades kôntry även den här kvällen. Konstigt nog så börjar det till och med spritta i Isac när Hot Dogarna retsamt drar loss med "Singing ay ay yippie yippie ay..."

Men var är den utlovade cowboysarhatten...???

 


 

 

 

 

 

 

 


 

Långa byxor med slag och boots i Armadilloskinn, det är blues!

 

 

PG rockar loss på munspel för Pierre, och några till.

 

 

 

 

"Nej tack jag kör"

 


 

Det var ett tag sedan Stefan träffade Marika, hon hade vistats i UK ett antal veckor och kom tillbaks lagom till Gläntan. Man kan nästan se att det var ett tag sedan på Stefans något hungriga blick.

 

 

 

 


 

TACK Micke för det förträffliga extranumret, Hey Joe! Mer Hendrix åt folket! (PG får ursäkta...)

 

 

 

 


 

PG får lite "hjälp" med spelandet

 

 

Hur många klistermärken på det plats på en Telecaster? PG vet.

 

 

 

 

Stefan med fans och bärs (undrar vad som uppskattas mest?).