Jag stack från Sverige den 29 mars, dagen
efter Hot Dog Taylors gig i Anderstorp, efter en jätte kort
natt. Jag kom tillbaka den 25 april efter Mojo Factorys gig,
efter en lika kort natt. Cirkeln är stängd.
Mojo Factory är ett litet band med blues
rötter med Arnaud Metral-Biollay som ledare. Den här spelningen
skulle vara den sista av bandet.
På början dykte vi i blues men tyvärr kände
man en sån olikhet mellan medlemmarna. Dem hade inte tränat
tillsammans sedan länge och trummisen sa själv att han och
bassisten och andra gitarristen hade mest rötterna i jazzen.
Början var lite kall men sen gick majonnäsen upp. Trots några
fel mellan medlemmarna och en brist av punsch fick vi höra några
riktiga moment av lycklighet som till exempel en excellent ”Dust
my broom”.
Andra delen av giget var mest rock cover
som publiken ville ha. Stämningen blev kanon och det vilda
partyt blev mer intensivt. Några fel mellan spelarna gjorde
inget.
Jag tillbringade en kanon stund och min
blötta tröja bevisade det. Kanon stämning, blues & rock’n’roll,
billig drink, snygga damer, vad kan man önska mer till en fredag
kväll på jorden.
/Pierre
J’étais parti
de Sučde le 29 mars au lendemain du concert de Hot Dog
Taylor aprčs une petite nuit de sommeil. Je suis rentré le
25 avril aprčs le concert de Mojo Factory aprčs une nuit de
sommeil toute aussi courte. La boucle fût bouclée.
Mojo Factory
est un petit groupe berjallien ā vocation blues emmené par
le guitariste chanteur Arnaud Metral-Biollay. Ce concert
devait ętre le dernier du combo.
La premičre
partie plongea dans le blues mais malheureusement on sentait
une certaine disparité entre les membres. Manque de
répétitions ensemble et, de l’aveu męme du batteur,
lui-męme, le bassiste et le 2čme guitariste ont
plus une approche jazz que blues.
Le début fût
frileux mais la mayonnaise monta peu ā peu. Malgré quelques
anicroches et un certain manque de patate le quatuor a
délivré quelques purs moments de bohneur dont un Ģ Dust my
broom ģ pas piqué des hannetons.
La 2čme
partie tourna dans les reprises rock ā la demande d’une
certaine partie du public. L’ambiance s’électrisa et la
party sauvage gagna en intensité. Quelques ratés musicaux
découlant sans doute aussi du manque de répétitions
n’entachčrent pas la fęte.
J’ai passé un
excellent moment et mon tee-shirt trempé n’en fût que la
preuve. Superbe ambiance, blues et rock’n’roll, boissons ā
prix plus qu’abordable, cholies mademoizelles, que demander
de plus ā un vendredi soir sur la terre berjallienne.
