(1) Fredagen började med avspänd frukost på Café XO till ljuva toner från Svante Sjöblom och Filip Jers. Pierre var lite sur över den svenska byråkratin som satte käppar i hjulet för ett glas rött till wienerbröden och han tycker det är vi svenskar som är underliga...
(2) Frukostblues med Svante Sjöblom och Filip Jers
(3) En av de absolut coolaste badgerna (heter det så?) på festivalen. JamGuru, det är bara att ändra titel på Eniro nu!	(4) Planerat in i minsta detalj... Micke rutar in gästartisterna och styr upp det hela med jänhand.
(5) Bland de första ut på den öppna scenen var Fredrik Lindström som imponerade stort	(6) Fredrik spelar normalt med ett band som heter Black Coffee som spelar lite tyngre blues-rock. Skulle vara intressant att få lyssna på någon gång...
(7) Här känner vi igen Noak Westerberg, som måste vara väldigt trygg i sin mansroll med rosa gitarrband och bebisblå Feender. Roland på saxen känner vi också till.
(8) Roland Zackrisson	(9) Imponerande insats av denna 22 år gamla Norrköpingskille.
(10) Hans Johannesson från Wallins Blues gjorde en insats på bas	(11) Fråga: Kan man sjunga blues i pikétröja (eller vad det heter...)? Svar: Ja
(12) Ung och duktig kille från Norge. Fredrik Zahlmarken (tack Micke för informationen).	(13) En känslosam Zappa eller Stefan Klementsson som han egentligen heter. En ganska unik bild på denna person eftersom han är helt utan Hawaiiskjorta. Ni får inte missa Zappas Hawaiiskjortsutställning på campingen nästa år.
(14)
(15) Jammen på XO:s bakgård är fruktansvärt populära och detta med all rätt. Micke gör ett fantastiskt jobb och artisterna som dyker upp brukar inte gå av för hackor.
(16) (18)	(17)
(19) Årets höjdpunkt var The Wildcards från UK. Vilket j_a röj. Man kommer att tänka på Dr Feelgood och Inmates. Engelsk pub-blues-rock när den öser på som bäst. Hela bandet utstrålade energi och jävlaranamma och levererade max hela tiden, vilken attityd! The Wildcards - Egen bildsida
(20)	(21) Alain Apaloo Band från Togo och Danmark var ett ungt och väldigt duktigt band.
(22) Patricia Page & the Prophets levererade sköna soultoner och hade en härlig närvaro på scenen. Eftersom soul inte riktigt är vår bag så blir kanske bedömningen lite orättvis. (23)
(24) Roffe Wikström fick ta emot ÅBF Blues Award med ett års fördröjning, han var ju krasslig förra året och kunde inte dyka upp. Nu var han desto mer på alerten och bjöd på ett gig som är ett av de absolut bästa jag sett honom göra. Hela raden blir fylld med knappar. Tack Roffe! (25) Roffe Wikström - egen bildsida
(26) Kvällen avslutades med A Sense of Blue Cream, ett våldsamt ös och en j_a energi. Kanske till och med lite för intensivt ibland. Hemsida	(27) Ronny Eriksson, en mer ösig basist får man leta efter.