Åmål ett absolut himmelrike för bluesälskare den andra helgen i
Juli. På nytt blev vi överväldigade av skön blues, goa människor
och stor partystämning. Vi måste bara få ta av mössan och bocka
och buga för alla ni som jobbar gratis bara för att vi
musikhungriga bluesälskare skall kunna klättra en pinne till på
stegen som leder upp till himmelriket (ja, jag kanske tog i där
men det känns faktiskt så).
Festivalen kan knappast bli bättre, särskilt inte nu när vi (i
princip) slapp köerna till muggen på XO.
Vill ni lägga till någon kommentar till någon av bilderna så
släpp ett mail till
isac@musikmastare.se, märk kommentaren med bildnumret, så
kanske vi kommer att publicera just din syn på giget eller
bilden. |
|
Vi började vår festival på onsdagen och då med Fat Bull And
His Vets på restaurang Örnäs. Fat Bull kommer från Åmål och
har varit med och donat på Bluesfesten i många år. Denna
kvällen bjöd han och hans band på en riktigt skön starter
som till och med resulterade i ett och annat dansnummer
(gubbar kan!).
Jag handlade en T-shirt av Fat Bull också. Måste säga att
man blir ganska "beglodd" när man bär den
;-)
|
|
(2)
Måns Tingberg |
|
(3)
Jag blev mycket imponerad av munspelaren Robert Wagneby i bandet. |
|
(4)
Pappa och mamma Bull var på plats och hejade på pojken sin med
lagom reserverad stil (det var lögn att få pappa Bull att "headbanga"
vid scenkanten)
|
|
|
(5)
Till Fat Bull serveras kooorv och god
bärs! Mumsfillibabba.
|
|
(6) |
|
(7)
Go feeling och bra ös
(8)
|
|
(9)
Härliga gitarrtoner från den coola gitarristen
Mark Tholin. Svårt att få några
actionbilder på denna gubben, men är man cool så är man.
|
|
(10)
Clas Dannäs på bas och Måns Tingberg
|
|
(11)
På torsdagen började den "riktiga" festivalen med
sedvanliga inledningstal av Nisse, f.d. kommunchefen och sedan
kulturministern i Åmål (det måste vara ett av de kuligaste
jobben i Sverige att få vara kulturminister just i Åmål). Efter
detta underhöll elever från KCH-music school.
|
|
(12)
|
|
Hannah Tolf och Dick Ahlin stod sedan i tur och gjorde en
helt suverän insats. Stor känsla och fantastiskt finstämt.
Hannah blev dessutom den tionde artisten som förärades en
m3-knapp, de du!
Dick Ahlin, en RIKTIGT skillad gitarrist som backar upp
Hannah på det absolut bästa sättet.
|
|
|
(15)
En överraskad och, förstås, väldigt glad Hannah Tolf med den
kanske finaste musikutmärkelsen man kan få, m3-knappen.
|
|
(16)
Vår hotellkompis med de många "Hägerforsarna", Roland
Zackrisson,
underhöll med sin sax på gågatan.
|
|
Hot Dog Taylor levererade ös i stora mängder. Många i
publiken kom fullständigt i extas, vi också...
Vissa band tog vi väldigt många bilder på, Hot Dog Taylor
var ett av dem, och då presenteras dessa på en alldeles egen
bildsida.
|
|
|
(18)
Fokuserad och jäkligt duktig gitarrist,
Joakim Rosén i Giant Flesh hade skönt sound och go känsla
|
|
(19)
Oskar Majling fick tillfälligt stopp på sina stämband men
fick hjälp av en snäll man i publiken som hade medikamenter
med sig. Rösten kom i gång igen på bara någon futtig minut
(undrar vad det var i den påsen...?). |
|
|
(20)
De duktiga killarna i Giant Flesh fick Åmåls Bluesförenings Junior Prize
2008, de var de väl
värda. |
|
|
(22)
Svante Sjöblom. Har ni inte Svantes platta "I Guess my trouble
just begun..." så skaffa för tusan den på stört, den är
jäkligt bra.
(23)
En bra dag på bluesfestivalen börjar med ostfralla och kaffe på XO:s bakgård, till detta serveras underbara toner av Svante och
Filip. Jag gillar stilen på den unga beundrarinnan i den röda
dräkten...
(24)
Bland det bästa jag hörde av Svante och Filip denna helg i Åmål
var nog giget i gamla kyrkan. Svante övertalade mig att komma
och upplyste mig samtidigt om att kyrkan är avkristnad och att
man till och med kunde få en bärs i kyrkan. Tack för bärsen :-)
Stort tack också för "Waltz for Vemmerlöv" som gjorde
nästan hela gubben knottrig. Filip gjorde också ett stycke själv i
kyrka som var hur j_a bra som helst.
|
|
|
(25)
Danny Lancaster
North Mississippi Hill Country Picnic Revue (bara namnet...)
kom en man kort. Garry Burnside, R.L.:s yngste son, som
lirar bas med bandet, fick ett onödigt stort gage vid en
europaspelning och helt enkelt bara försvann. Det kallar jag
för att leva blues. Bandet körde utan basist och klarade
detta väldigt bra.
|
|
(26)
Tino Gross
Vi hade väldigt stora förväntningar på detta band och
hoppades att få lyssna på mycket malande Fat Possum-sound,
och det fick vi verkligen också. Stundtals var bandet
verkligen lysande och presterade 5+ men ibland blev det lite
oengagerat och på gränsen till tråkigt. En stark fyra får
det bli i slutbetyg. |
|
|
(27)
Kenny Brown
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
|
