(1) Mönsterås lyckades på nytt bjuda oss på en underbar blueshelg på ostkusten. Härligt väder, bra band, aldrig långt till skratt, kall öl eller ledig bajamaja =). Festivalen kan inte få något annat än full pott. Svårt att komma på något som kunde varit bättre... (antal knappar på resterande band är ännu inte huggna i sten eftersom vi inte fått in allas åsikter ännu) Är et någon som vill komplettera bildtexterna så skicka ett mail till isac@musikmastare.se med nummer och text så kanske vi uppdaterar sidan med detta.
(2) I ena bilen ett lyxigt kylskåp...	(3) ...i andra bilen en vilsen GPS. Vi kom lite fel och hamnade i Lessebo i stället för Åseda. Jag låter det förbli osagt vems felet var... (4) De hade bra fik i Lessebo också!
(5) Goda mackor och kaffe i Lessebo	(6) Vi satsade på närmsta vägen mellan Lessebo och Mönsterås. Kanske inte det mest briljanta beslutet denna dagen. Det skulle komma att ta tid på de något underdimensionerade krokvägarna genom smålands tassemarker.
(7) Väghinder utanför Flerohopp (Värdelöst vetande: Flerohopp är ett brukssamhälle med runt 250 invånare och finns i Nybro Kommun och Madesjö församling. Det lite speciella namnet kommer sig av att 1725 startades ett järnbruk av Georg Wilhelm Fleetwood, Gustaf Fredrik Rothlieb och Casper Didrik Hoppenstedt. De tog första stavelsen i sina efternamn, Fle-Ro-Hopp Flerohopp och gav bruket det namnet. Sedan fick samhället som växte upp runt bruket namnet.)
(8) Eftersom denna trippen får räknas som en kulturell händelse så stannade vi för att titta på diverse fornlämningar. Här lämningar efter ett småländskt torp (vi tror att Robert Johnsons farbror, Anton Johnson, hade bott där).	(9) Vi kom i alla fall fram till Mönsterås till sist.
(10) Nygårds Herrgård. Det var här vi skulle bo under festivalen. Ett fullständigt formidabelt boende med en service som saknar motstycke.
(10.1) Givetvis hade vi egen veranda som lämpade sig extra bra för fritt ljug och en en sval öl.
(11) Bor man ståndsmässigt så måste man också åka ståndsmässigt. Limmo förståss... (vi var ju ändå jury)
(12) Snygg
(13) Vi navigerar ut från herrgården på väg in till Mönsterås till toner av Eddie Medusa. Yeaaah...!
(14) På väg in till stan för den första blues-dosen	(15) Blues, sol och en kall öl på storgatan i Mönsterås och hela festivalen ligger framför oss. Najs.
(16) Down South Blues från Hässleholm var de första vi lyssnade till. Inte alls en dålig starter. Bandet bjussade på ganska skitig Texas blues med en hel del influenser från Stevie Ray Vaughan.	(17) Erik Hörberg (18) Joakim Risberg
(19) Detta är ett band som vi mycket gärna ser mer av	(20)
(21)	(22) John Severijns i sitt ambulerande kontor. Det är tur för oss bluesälskare att det finns entusiaster som John som är beredda att slita häcken av sig för att vi andra skall få vår bluesupplevelse. Tack alla tåliga och ihärdiga funktionärer i Mönsterås, allt från generaler till de trevliga damerna i städpatrullerna.
(23) Tuff attityd och musik åt Rock & Roll hållet bjöd The Rodeos på. En härlig mix på gubbar i åldrarna från 20 till 50 som levererade sväng så att det röck i nästan varenda gubbe och gumma framför scenen.
(24) Det är ett h-vete när man blivit 50 och synen kräver glasögon samtidigt som man vill bära de där fräsiga solisarna... Per Gunaropulos hade dock en lösning på detta.	(25) Koncentrerat trummande av Jan Arlehall
(26)	(27) Dragspel är hur fräckt som helst i många sammanhang. Många blueslåtar får ett nytt djup när en duktig traktör av handklaveret får lägga på sina böjningar. Peter Barrelid drog på som bara den...
(28)	(29) Coolast i stan? Njä, m3 var ju på plats också... ;-)
(30) I förgrunden en av de coola. I bakgrunden rockas det loss till The Rodeos.	(31) Skön viloplats... Vila inte för länge bara.
(32) Den finaste badgen av dem alla hade givetvis Jens.	(33) Jean-Gerard Poolmans eller Johnny Red som han brukar kalla sig i bluessammanhang. S&B Blues Connection hette sammansättningen i år då han fått tag på en skön munspelare i form av Ingemar Eriksson att lira med. Skön avslappnad blues på kyrktrappan, ibland kunde man nästan känna en bris från deltat.
(34) Ingemar Eriksson	(35) Johnny Red och Ingemar Eriksson
(36) Två grupper från Bluesgymnasiet i Mönsterås uppträdde. Den ena gruppen var Street Jam. Från vänster: Karl-Johan "Kalle" Jansson, Oskar Fahleström och Ulf Hävermark... Om man hade vart, typ, 40 år yngre så skulle valet vara lätt till gymnasiet. Tänk bara att kunna välja 100p bluesmunspel.
(37) ... och den andra var tjejgruppen Queens of Grace. Från vänster: Ida Jakobsson, Charlotte Berlevik, Saga Hävermark och Anna Karlsson
(38) Anna blåser lite sköna bluestoner	(39) Street Jam körde en lite tajtare spelning lördag eftermiddag på Storgatan. Vi blir såååå glada över att få höra morgondagens bluesartister!
(40) The Dreadnoughts bjussade på en go stund med mycket rock & Roll inslag. Synd att vi inte hann höra mer av detta bandet men man får väl försöka få tag på deras senast platta "Cadillac" i stället. Lars-Erik Andersson, sång, gitarr, Christian Andersson, trummor, Ulf Salberg, gitarr, Christian Ericson, bas.
(41) Gott ös och skön stämning
(42) "Dom kallar oss mods" Pierre på en nostalgitripp ”Quadrophenia, here I come!”	(43) Den allvarliga vakten till vänster slappnade av lite när Isac bjöd upp till vals utanför "Bluespalatset"! "Jag skulle bara dansa med vakterna" /Bob Hund
(44) "Ok gubbar, alla har sina pass på bröstet? Då går vi in å rockar!"
(45) Blue Comets bjöd oss på en dos Rockabilly. Lite för mycket rockabilly kanske för att alla av oss skulle bli nöjda. Leif Williamsson, sång, munspel, Dan Hammarlund, gitarr, Jonas Schwieler, keyboards, Anders Olsson, bas, kör, Mille Rodensjö, trummor.
(46)	(47) Ganska hög coolhetsfaktor på Dan Hammarlund i alla fall...
(48) Hot Dog Taylor bjöd på ett förträffligt röj som fick publiken att gunga rejält. Skitig, opolerad boggie när den är som bäst. Visst känns han igen, den gode Micke K, som styr upp scenen på Café XO i Åmål? Micke fick för övrigt mottaga en m3-knapp för sitt förträffliga arbete med den öppna scenen i Åmål.	(49) PG på G. Ni som missade gigen med Hot Dog Taylor: Skaffa plattan så får ni ta del av partystämningen också.
(50) Ett j_a röj och visst ser Lars "Mr Large" Andersson ut att trivas med detta bakom sin bas.	(51) Sista spelningen med Hot Dog Taylor. Nu drar "Lill-Skogis" ut på turné med Ventus Bluesband *snyft*
(52) PG (eller Screamin' Pete som han heter ibland) slidar...	(53) ... och damerna verkar gilla det?
(54) Frukost på herrgården, kanske inte lika mycket rock'n'roll som att suga kaviar direkt ur tuben i ett tält men... det har vi redan gjort.
(55)	(56) Band of Jura, Coola som bara den men var fanns publikkontakten? Ok, den kan vara svår att hitta en, kanske, "däven" lördagsmorgon men det finns dom som har lyckats.
(57)	(58)
(59) Så började då vårt hysteriska flängande så vi skulle kunna ge varje band i SBC en rättvis stund för bedömning, vi ville ju ändå framstå som en seriös röst i juryn. Vi i m3 var av naturliga skäl knappast överens i bedömningarna av banden men kom till sist till konsensus och kunde leverera en lista på de tre bästa banden i tävlingen. Ömdömena i texten här kanske inte helt speglar kollektivets åsikter men ändå... Först ut var The Downhomers från Sölvesborg. Här stannade vi inte särskilt länge. Bandet var väldigt trevande och behövde tajtas opp ordentligt för att bli intressant (ja, jag vet att det var tidigt på morgonen, men det var ju likt för alla). Inget som skulle hamna på vår top-tre lista alltså.
(60) Catfish Charly från Vetlanda var inte heller något som rev tag i oss och fick oss att gråta. Lite tunt och ganska känslolöst men inte direkt dåligt heller. Top-Tre-listan? Icke sade Nicke.	(61)
(62) Det blev lite mer intressant när vi kom till Rag Bag från Göteborg. Gott gung men var är showen och gnistan som tänder publiken? Bandet skall vara väldigt glada åt att de hade Christina Gustavsson med sig på bas som gjorde så att bandet strålade i ena hörnet i alla fall. Utan Christina hade man dessutom inte haft en susning om vad man skulle spela och i vilken tonart detta skulle göras i, detta var i alla fall den känslan som vi fick...
(63)
(64) Bengt Johannesson	(65) Fedde Talsma
(66) Christina "Gnistan" Gustavsson	(67) Hos Wallins Blues från Gislaved gnistrade det inte direkt med publikkontakt heller, men j_a vilket röj!
(68) En riktig högtidsstund blev det i solen framför Wallins Blues. Tunga riff kryddade med skön känsla fick pälsen att resa sig vid ett antal tillfällen. Gött! Den muntra damen i förgrunden tillhör inte bandet.
(69) Kanske dags att skaffa bredare hals på guran för Per Wallin för snart finns det ingen plats att böja mer...	(70) Fredrik Eurén på trummor och Hans Johannesson på bas. Kom de med på top-tre-listan? Jajjamensan, lätt!
(71) Årets SCB-vinnare Lazy Roosters från Storå bjöd på sig själva. Bra tugg mellan låtarna som fick gubbarna att rulla på höfterna. Huha! (72) Motiveringen från juryn löd: "Ett gediget musikaliskt framträdande med ett bra sväng av ett tight och samspelt gäng. Bandet förfogar över en sångare och munspelare av mycket hög klass som gör att bandet sticker ut." Vi kan bara hålla med. Det skall bli kul att se dem nästa år på en inomhusscen. (73) Kjell Store, Gitarr, Kent Liljedahl, Sång och munspel, Per Stenmark, bas och Kenth Ohlsson på trummor.
(74)	(75) Go feeling trots att det måste ha varit 120 grader varmt under skinnkäpan...
(76)	(77) Jens har bestämt sig och fyller plikttroget i protokollet. Lazy Roosters var ett av top-tre-banden, givetvis.
(78) Ståpäls över hela kroppen och en tår i ögat när J. Hermansson and The Blues O.D visar en fantastisk spelglädje på torgscenen. Detta nummer var det som tilltalade m3 mest på hela festivalen och här rådde det inga skiljaktigheter. Här har många av de andra banden något att lära. Låt det synas att det är KUL med musik och skaka på röven ibland!
(79) Jonas Hermansson bjuder alltid på sig själv och levererar känsla, glädje och teknik i ljuv förening. Som det stod i gästboken på Mönsterås Bluesfestivals hemsida: "VILKEN KILLE" (ja, det stod med versaler) Vi håller med!	(80) Vid detta tillfälle fans det "bara" en i bandet som hade fått m3-knapp och det var Helen. Givetvis pryder den sax-bandet där den glimmar och blänker i solskenet.
(81)	(82) Beppe ser ut att njuta av stunden i solen
(83)
(84) Festivalens höjdpunkt och juvel
(85) Kapten Blues, ännu ett av banden som tävlade om SBC-titeln. Kom inte ända fram med fick stor uppskattning av m3 och var ett av de tre band vi hade med oss till juryn. Kapten Blues bjöd på "Jag har bott vid en landsväg" (!) till knuttarna från Crusaders stora förtjusning...
(86) Bästa publikkontakten bland de tävlande banden. Berndt Stede.	(87) Patrik Jömmervik
(88) Kenneth Krantz	(89) Stefan Lekström
(90) Ett härligt gig blev det med massor av go blues av varierande sort och med stort hjärta och mycket närvaro. Najs!	(91) Sören Halje
(92) Av en ren händelse fick vi höra belgiska Voodoo Boogies extranummer på Konsumscenen och bestämde oss omgående för att vi inte skulle missa dem senare på kvällen! Voodoo Boogie kommer från Belgien och lirar blues-rock med en hel del flummiga undertoner. Jan Jaspers: sång, gitarr Wouter Haest, piano, hammond Rob Vanspauwen, bas Gert Servaes, trummor.
(93) Jan Jaspers (95) Gert Servaes	(94) Rob Vanspauwen (96) Wouter Haest på orgel är sjukt likt pastorn i TV-serien "Deadwood!
(97)	(98)
(99) Lite dålig koll på detta men det borde vara Sir Walter Project som tolkar materian av Little Walter. I ärlighetens namn så måste vi erkänna att vi inte gav bandet den tid de var värda eftersom törsten plötsligt satte in och sådana primära behov får inte negligeras.
(100)	(101) Hot Dog Taylor körde ett pass på lördagen också, på kyrktrappan. KG brölar på i spelet.
(102) Micke K cool som vanligt	(103) "Lill-Skogis" (undrar om han gillar bli kallad så?)
(104) Hård som f_n (eller är det magen som ställer till det igen...?)	(105) Aj aj aj, vi är två. Hur skall detta gå?
(106) Nä då. Vi var fler. Bluesvänner från när och fjärran sjönk ner på uteserveringen på Vita Hästen och njöt av kall öl, härlig stämning och go blues på distans från många håll. (107) Försvinnande god bärs gjorde att vi blev sittande här en god stund.
(108) Pierre lockar ALLA kvinnor till skratt! Frågan är om dom skrattar med honom, eller åt honom?	(109) Alla hade inte egen stol på Vita Hästen. Jarre bjöd in Beppe att sitta i hans knä, Jarres belöning blev en blöt puss som han tog emot som en... man?
(110) Vi hann med lite Runesson innan limmon skulle plocka upp oss, eller Conny Rodson som han heter nu för tiden.	(111)
(112)	(113)
(114)	(115) Här svängs det lurviga ben till toner av Mr. Rodson.
(116) Så blev det då dags för prisutdelning i Scandinavian Blues Contest. Jurryn på scenen. Och vinnare blev...	(117) ...Lazy Rooster. Absolut inget dåligt val men det fanns gubbar i m3 som hade annat band som förstaalternativ.
(118) M3 delade också ut sitt specialpris till det band som roat gubbarna bäst på årets festival. Priset gick tveklöst till J Hermansson and the Blues O.D. Förutom omnämnandet från scenen så förärades samtliga medlemmar i bandet med en m3-knapp (utom Helene då, eftersom hon redan var stolt ägarinna till en knapp sedan tidigare) och en m3 T-shirt som var vigd åt Beppe eftersom vi visste hur gärna han ville ha en.	(119) Beppe, den enda "utanför" m3 med äkta T-shirt.
(120) Ana Popovic! En kvinna med attityd, utstrålning och ett stort gitarrspel! Här är det definitivt inte "gulligt" bara för att det är en kvinna på scenen. Här levereras det svettig rock-blues av mycket hög kvalitet. Det låter mycket bättre live än på skiva dock... (121)
(122) Psykedeliskt? Absolut! Befriande psykedeliskt! Jäkligt skönt när något bryter mönstret och sticker ut. Här finns också en filmsnutt från giget så ni får in stämningen... (28mb)
(123) Rob Vanspauwen hittade de rätta tonerna (124) Voodoo Boogie hade inte sparat på rökelsen när dom spelade på tältscenen.
(125) Calle Engström & Friends
(126) Visst skulle man kunna vänja sig med frukostbuffé i salongen. Här fattades ingenting (ja kanske jens saknade lite matlust på söndagen)
(127) Denna franska stridshäst strövade fritt på ägorna och retade gärna de andra hästarna som fick gå i hagar. Rasen heter Trait Poitevin och lär vara ganska ovanlig. Skulle gissa på att han vägde ett knappt ton. Läs mer om rasen här.	Vi i m3 tog en hel del bilder från årets festival. Är det någon som önskar en CD från något speciellt gig så bjuder vi gärna på detta. Skicka bara er adress och vad ni önskar bilder ifrån till isac@musikmastare.se så lovar vi att det skall dimpa ner en CD i brevlådan på ett par dar.
(128) Hejdå Herrgår´n! Vår värd Lena (som INTE ville vara med på bild) önskade oss välkomna åter och vi hoppas verkligen att hon menade det för vi trivdes alldeles förträffligt i denna idyll! Tack än en gång för den förträffliga servicen! En filosof i vår absoluta närhet lär ha sagt: "Mönsterås Bluesfestival 2008 - Ett surrealistiskt hål i den grå vardagen som sträcker sig genom både tid och rum" Ja - så var det...