Blues i Gläntan var en väldigt trevlig tillställning, en bluesfestival i det lilla formatet. Jättebra arrangerat och allt klaffade precis som det skulle. Den största förbättringspotentialen för arrangemanget är att göra något åt den näst intill obefintliga informationen på föreningens hemsida. Jag tror det kunde locka till sig fler besökare om man t.ex. upplyste om när festivalen började och slutade. Men den gemytliga stämningen och den stora mysfaktorn vägde lätt upp detta. Vi tackar "Blues For Fun" för en kul kväll.
Äntligen så visade sig den svenska sommaren och det passade ju extremt bra att det blev just denna eftermiddag och kväll. Avslappnade M3-gubbar i gläntan.	Coolaste tatueringen hade nog muspelaren som var med och underhöll på den öppna scenen. Han var nog inte så farlig som han såg ut ;-)
Först ut var Highway Blues från Anderstorp. Det pumpade på rätt bra med ganska tung blues. Måste säga att den småländska brytningen på de gamla goda bluesklassikerna kändes jäkligt charmig.
	Extra bra drag blev det då avslutningslåten "Lets Work Together" revs av med ett härligt stomp.
Utan denna snubben hade det kanske inte varit någon Blues i Gläntan. Allt började hemma hos honom som en trädgårdsfest med några polare som kunde lira och nu har man flyttat ut kalaset till gläntan. Det är tur att det finns lite driftiga snubbar och snubbor...	Nej nej nej, ni kan vara alldeles lugna. Han fick inte koppla in den i förstärkaren, men han ser ju ganska nöjd ut ändå, Jarre.
Nästa band var Bluestone från Bredaryd. Man drog gång och satte nivån direkt med öppningsnumret "Before You Accuse Me" som rockade fett. Bluestone spelade ganska enkelt med rått och med massor av attityd. Gillade också deras version på Jonny B Goode som de framförde behagligt långsamt med skön känsla.
Fredrik Sandberg började lite försiktigt men kom loss av bara den på slutet av giget.	Bluestone och Tom Chesterson  bad verkligen inte om ursäkt för att de fanns till. Avslutade kaxigt med Crossroad Blues, nice!
En grymt fokuserad Magnus Strömberg hamrar på för Bluestones..	Man körde ett pass med öppen scen, ibland kan den nästa bli lite för öppen... Det är tur att det finns dukiga ljudtekniker på plats som kan tona ner vissa kanaler då det behövs.  Jammet blev ganska skramligt men jäkligt kul ändå.
Här jammas det friskt...
Jarre knäar av bördan efter ett uttag från baren.	Vi visste att man med gott resultat kunde stämma ner G-strängen men detta var väl ändå att ta i. Hängmattestämning?
Armadillo Blues var ännu ett band som imponerade på oss. Jag gillade deras covers på Roffe Wikströms låtar som de gjorde med massor av känsla och energi. Stefan Bergstrand på gitarr imponerade stort, kombinerade teknik och känsla på ett balanserat sätt.
Jesper Hedegård Engagerad sångare och basist i Armadillo Blues. Coolt att avsluta med en "Killing Floor" med Led Zeppelin stänk.	Sen var det ju det där med marrakas som enligt någon på festivalen var ett klart underskattat instrument. Alla höll inte med...
Wallin's Blues  fortsatte kvällen, här var vi ganska oeniga om betyget. Giget var också ganska ojämnt, några låtar var verkligen kanoon medans en del andra mest blev som en ljudmatta. Mycket tekniska gitarrfinter som Jens valde att kalla Gitarronani av hög klass.
Det spatt lite i gubbarna och gummorna när Wallin lirade i alla fall...
Kvällen avslutades med Bo Willson Band. Bo själv var lite orolig att gå upp sist. Han befarade att myggen skulle skrämma bort folket och att han skulle få spela helt själv på scenen. Men nej då, inte skrämmer väl myggen bort ett gäng blueshungriga Smålänningar. Bo Willson är väldigt duktig gitarrist med i kväll så blev det inte så tajt som man hade önskat sig. Men visst svängde det duktigt stundtals. Vill nog höra Bo Willson Band live igen, jag tror dom kan bättre.	Mycket pedaler är det... Imponerade i alla fall på Jarre som har ca 24 bilder på uppsättningen.
Bra attityd på Steen Lindblom, Basisten i Bo Wilson Blues. Det ryktas om att han var med och skapade den legendariska Bluesklubben "Mojo Blues Bar" i Köpenhamn.