Åmåls Bluesfest 2006


Jens och Isac, det ständiga vapendragarna i Dalsland, gjorde Åmål 2006 också. Ett sagolikt party till bluestoner som dessvärre tog slut alldeles för fort (som vanligt).
 
 

Packade redan tidigt på torsdagsmorgonen ;-)

Kanske den bästa stunden på hela festivalen. Första bärsen, här på vår egen blues-bakgård, och en kik i programmet för att bestämma vilka band som man bara måste se.
Sämsta stunden på en festival är när den är över och man märker hur mycket bra man missat...

Ahlin Johansson TOLF imponerade. Hanna Tolf hade verkligen en röst som hette duga som hon utnyttjade på bästa vis.

 

Här hittar du mer om bandet

 







Dick Ahlin

Det är med sådana här band i värmen på bakgården på Café XO som gör Åmåls bluesfest till något extra

 

Leif Johansson på munspel. Tänkte på en sak... man behöver inte vara svart, stor, i övre medelåldern, och klä sig i fyrmanstält för att ha rätt pipa för att sjunga blues.

 




Richard Tehler & The Licktones från Göteborg fick ta emot "Åmål's Blues Fest Junior Blues Prize", grattis! Vi tyckte nog att bandet tog i lite för mycket och lyckades till och med ta död på en och annan klassiker. Men man måste ha i åtanke att detta bara är början...

 

Mer om bander här

 

 


 

Hard Bargain Band från Norge. Bandet levererade ett jäkla ös på ett tajt sätt och bjöd verkligen på sig själva på scenen men kanske saknades den där lite extra känslan som är ett måste för att få full pott. Fortsätt bluesa och känslan kryper fram, jag lovar!

 

 


Stor scennärvaro när norrmännen bluesade loss


Festivalens sötaste trummis, mycket duktig också.

Det här speglar backyard blues

Han bjöd på sig själv, den gode norrmannen!

 


 

Svante Sjöblom och Filip Jers gjorde oss inte besvikna i år heller, det är alltid lika njutbart att lyssna på denna duo. Synd att man missade frukostbluesen på Café XO, det gigen var visst lite utöver det vanliga.

PS. Tack Svante för tipset på Andi Almqvist. Det lät verkligen skitbra! Köpte plattan direkt.

 

Mer om Svante

Mer om Filip

 

 


En något desperat Jens utanför gamla kyrkan (!?)

Åmål är en mysig liten stad


Öppen scen på Café XO här med Pjotor (eller hette nan Peter?) som frontfigur, bra som f*n, Micke på gitarr och Stefan Klementsson på bas. Tyckte lite synd om stagemaster, Micke Kähäri, när en munspelare kom upp och gjorde en hel låt i fel tonart *suck*, men i övrigt en mycket kul start på dagen.

 

 

 

Skön stämning på XO:s bakgård.

Keith Dunn gjorde ett soloframträdande med bara sin röst, munspel och fot. Det är då han låter som allra bäst enligt mig. Jag har hans platta också men tycker nog att det är live man skall njuta av denna munspelsvirtuos.

 

Mer om Keith Dunn

 


Gummistövlarna kunde han ha lämnat hemma, men öronskydden gav nog att "soft sound"?

 

 

Ibland undrade man ifall man var på Woodstockfestivalen?

Liten man med ett oerhört stort drag!

Ös, drag, känsla... show!

Nisse, Nisse... sicken gubbe!

 

Micke hade helt rätt! Gubben på orgel var fantastisk!

 

 

Isacs gnällande på Pierres luftgura har man ju fått höra, men här kör gubben själv en " harmonica dé air"!

 

Då var det dags att ta fram lexikonet för att lära sig lite nya superlativ. Neros Bluesband var bättre än någonsin och gjorde ett djupt intryck på oss M3:or. Lil' Jimmy Reed skulle kompas av Neros men blev stundtals frånåkt med råge. Full pott från kräsna M3!

 

Neros Bluesband

Lil' Jimmy Reed

 

 

Arvid Nero pekar framåt och uppåt och det är den vägen det kommer gå för Neros Bluesband.
Vi hörde Neros i fjol också och tyckte det var bra men kanske att bandet borde "växa till sig lite". Att det bara skulle ta ett år att växa kunde man inte tro.

 

Vem är frontfiguren här?

Mr. Reed ser, med rätta, imponerad ut.

Simon Söfelde känner in stämningen


Keith Dunn fick också äran att känna på Neros Bluesband


Kalle Stenbäcken har ett moget trumspel med mycket känsla och närvaro och hamrar inte på i onödan. Skogis! här har du nog din efterträdare.



Samuel Runsteen på bas.
Lycka till på Notodden! Jag gissar på succé!

 

 

Bilderna från Bluesterminalen blir inte alltid de bästa eftersom vi inte alltid orkade bana oss väg längst fram. Här är det Blue Thrill med Cecilia Ringkvist som vräker på med sin vassa röst. Kan inte undvika att skänka Janis en tanke.

 

Artikel om Blue Thrill


Längst fram, långt långt bort, Lil' Jimmy Reed & The Blue Delivery.

 

Blue Delivery


 

Vår hyresvärdinna tog sig tid att rocka loss! Vi ses nästa år Biggan!

 

 

The Blues Band visade att gammal är äldst och bjöd på festivalens andra fullpoängare. Fullständigt lysande, fick hela terminalen att gunga.

 

The Blues Band

 

 


Fetast på festivalen! *Phu* så slapp jag...

Café XO: bakgård från toa-kön som alltid är för lång.

Tips: Skaffa ett gäng baja-major och ställ ute i parken så plockar vi bort det enda negativa med festivalen, toa-bristen.

 

 

Dagen kan börja på ett mycket värre sätt (fråga Jens) än att få slå sig ner i solen och lyssna på Brian Kramer Trio. Lugn skön blues att starta upp till.

Brian Kramer




Ian Siegal från UK gav oss en underbar stund då han helt själv levererade avskalad, skitig, brötig blues (precis som jag vill ha det) med en stor portion känsla och humor. Vi såg honom tillsammans med sitt band på Bluesterminalen också men jag tycker giget på XO:s bakgård var klart bäst. Full pott från M3!

 

Ian Siegal

 

 

Baba Blues i XL-utförande lika bra som alltid. Magnifikt avslut med afrikansk rytm-ensamble.

 

Baba Blues

 

 

 

 

 

 

Fullt ös när Baba Blues XL avslutade. Baba XL... ojoj! Trummisen är otäckt lik en karaktär i filmen "Liftarens guide till galaxen". Rickard kallade också honom "en alien", hehe.

 

Fullt ös med Ian Siegal Band

Festivalen avslutades med ett våldsamt tung-gung med Sky High. Synd att ljudet var så våldsamt högt, det är inte alltid att högst vinner... Avslutningen med Red House kunde inte suttit mer perfekt!

 

Sky High

 


   
   

Det smärtar oss och retar oss att vi missade:

 

Fredrik Karlsson (Vi skulle bara gå och käka och sen var det för sent. Varför fanns inte Fredrik med i programmet förresten?)

 

Thorbjörn Risager: Blue 7 (Jag lovade ju dem i Mönsterås att inte missa detta)

 

Neros Bluesband på Örnäs

 

Svante och Filips frukost-spelning på Café XO

 

Man har alltid en efter-festival-ågren där man går och grämer sig över vad man missat...

 

Är det någon som är sugen på mer bilder och då i fullformat så släng ett mail till isac@musikmastare.se så kan vi säkert lösa detta.

 

/Isac & Jens

På Bluetones hemsida hittar du massor med fler, mycket bättre, bilder:

http://www.bluetone.se